As I might have mentioned I work in the advertising industry. In Sweden that is. These words are in swedish and I'm not going to translate, but they are wise and they boosted me today. And probably tomorrow too.
In short they say that advertising is kind of important and very human.
Tut, tut!
Allt människan uttrycker är partsinlaga. Allt tal, all skrift, allt målande, musicerande, skulpterande, designande, byggande är reklam för den egna viljan, ambitionen, kunskapen, åsikten, idén, affären.
Ett brev är reklam. En tavla är reklam. Ett hus är reklam.
En stol, ett bord, en brödrost och en gräddvisp är reklam. Tut, tut, här kommer jag och ingen annan.
Kläder gör reklam för den som bär dom. Mat berättar om vem det är som just nu äter den. Allt är signaler, hopp om kontakt.
En smekning är reklam. Den vill berätta hur den som smeker känner det. Och den vill få den som smeks att känna exakt vad som menas.
Kroppsspråk är reklam. Intill det mest osynliga ögonkastet. Ofta kallar man det här för kommunikation istället – det känns finare. Men reklam är ett ärligare begrepp – reklamen erkänner att den säljer. Kommunikation låtsas ofta att den bara roar.
Reklam vill att det den bär på sina vingar skall fastna hos mottagaren. Inte bara tjusa ögat eller örat en stund.
Reklam, som uttrycksform, arbetar med det mest väsentliga vi människor söker; gemenskap. Det näst sista vi vill är att bli ensamma. Utan relationer. Ingen att bry sig om.
Det sista vi vill är att dö. Till och med där finns en skillnad; dö älskad eller dö ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar